ALLT SOM ÄR UNDERBART

Jag fick inbjudan av Svenska Teatern* att komma och se Allt som är underbart som nu går på Amos. Det är alltså Duncan Macmillans monolog som är storsuccé. Jag kunde ju verkligen inget annat än att tacka ja. Jag visste direkt vem jag skulle ta med mig och frågade Stella och hon sa JAA. På samma gång förstörde jag fint våra planer att gå på gym. Well, teater vinner nog. På gym hinner man senare.

I got invited to see the play Allt som är underbart (or Every Brilliant Thing) which is now going on Svenska Teatern. It is the monolog by Duncan Macmillian that has become very popular. I couldn't say no to this and I knew who to take with me and Stella said yes. At the same time I also shot down the idea to go to the gym. Well theatre wins. We can go to the gym later. 

Det första som jag vill säga om den här pjäsen är definitivt: Gå. Och. Se. Den.

Vilket är definitivt det jag sagt åt alla som jag träffat ungefär. Jag visste inte mycket om pjäsen och det gjorde inte Stella heller och det lilla vi visste var att det var ett mörkt ämne som togs upp. Depression. Så vi var kanske lite oroliga över det men blev verkligen positivt överraskade.

Kan man skratta när pjäsen handlar om ett så allvarligt ämne? Ja, i den här pjäsen kan man det. Skönt tycker jag. Men tro inte att det inte river i hjärtat också på samma gång. Jag frågade Stella om hon har något att säga om den här pjäsen och hon sa att det är en känslomässig berg- och dalbana. Där håller jag verkligen med.

Kort så är den här pjäsen alltså om en liten pojke som försöker pigga upp sin djupt deprimerade mamma genom att skriva upp underbara saker på post it lappar och det blir så mycket mera. Men om ni vill läsa lite mera så gå in här på Svenska teaterns sidor.

The first thing I wanna say about this play is: Go. See. It. 

Which is what I have said to everyone I have met. I didn't know much about the play and neither did Stella but the little we knew was that it touches a hard subject. Depression. So we were a bit worried about it but got very positively surprised. 

Can you laugh when a play is about such a subject? Yes, in this play you can. So good in my opinion. But don't think it wont rip at all the heartstrings at the same time. I asked Stella if she had anything to say about the play and she said that it's a emotional rollercoaster. I gotta agree there. 

This play is about a young boy that tries to make his mom happier by writing up wonderful things on post its and it becomes so much more. If you wanna know more go to this page or google. 

Humor, musik och härliga små grejer får den här pjäsen att lysa. Publiken dras med inte bara för att Dennis Nylund gör ett så fantastiskt jobb utan för att publiken verkligen dras med genom att få lappar som skall läsas upp eller får en liten roll i pjäsen. Ja, ni som är rädda för sådant, ni är nu varnade. Men jag lovar också att det verkligen lönar sig att gå trots det.

Jag satt och njöt och var livrädd över att bli indragen eftersom jag verkligen inte är bra med sådant. Men jag njöt och skrattade och ville gråta och jag var definitivt inte den enda i salen. Vissa delar var bara så fantastiska. Ni som sett den vet säkert exakt vilka jag pratar om. Vill ju verkligen inte ge bort för mycket men ÅH.

Humour, music and lovely small things make this play so brilliant. The audience gets sucked in not just because Dennis Nylund does such a great job but also because the audience actually get sucked in by getting small notes to read out loud or get a small part in the play. Yes, you who are terrified by this, you are now warned. But I do tell you that you should go see it anyways. It is worth it. 

I sat and enjoyed and were terrified of being dragged in since I am not good with that. But I did enjoy it and laughed and wanted to cry and I was not alone. Some parts were just amazing. You who have seen it probably know which parts I mean. I don't wanna give too much away but OMG. 

Man kommer ut ur salen med en ny syn på livet. Jag själv har ofta tänkt på just det att man borde tänka mera på det som är bra eller underbart i livet istället för att fastna på allt det som är skit. Den här pjäsen påminner en om just det.

Om de där små sakerna som gör en glad. Det behöver verkligen inte vara mycket mera än en glass.

You come out with a new look at life. I have myself many times thought that we all should remember the good things in life instead of the bad things. This play reminds you of just that. 

The little things that make one happy. It doesn't have to be anything more then an ice cream. 

*fick alltså biljetten gratis men åsikterna är mina egna!

Bilderna: Svenska Teatern
4.10.2016 19:49