Den här månaden har jag egentligen inte gjort jätte mycket spännande. Några utgångar och sånt, men annars så har jag nästan bara hängt hemma. Tråkigt jag vet.
MEN, en sak som verkligen lyste upp min vardag var den dagen då jag äntligen fick träffa Camillas nya lilla pojke. En liten liten grej på 2 veckor ungefär tog mitt hjärta helt och hållet och jag kunde ju inget annat än falla pladask för honom. Det är bra att de bor nästan brevid mig så kan jag hälsa på lätt och peta på lillen.
Små bebisar är nog någonting jag verkligen älskar. Deras små små händer och fötter bara får mig att dö söthetsdöden och ge ifrån mig konstiga små ljud varje gång.
Jag hängde där ungefär hela dagen och petade på lillen. Så söt. Babyfeber, hej.
This month I haven't really done anything exciting. Some out-goings and such but I have mostly just stayed at home. Boring I know.
BUT, one thing that really made my boring life a bit better was the day when I finally got to meet Camilla's new little boy. A tiny tiny 2 week old took my heart completely and I couldn't anything but fall in love with him. It is good that they live pretty close so that I can easily visit and poke the little one.
Small babies are something I really love. Their tiny tiny hands and feet just make me die of cuteness overload and make me give out weird sounds eveytime.
I hung out over there pretty much the whole day and poked the little one. So cute. Babyfever, hey.
No comments:
Post a Comment