In the end it is so worth it!

Igår lyckades jag tvinga mig själv att gå och springa med gänget. Egentligen så ville jag bara dra täcket över huvudet och glömma världen, men jag tog mig själv ändå till Tölöviken.Jag måste seriöst flytta närmare stan så att jag inte behöver ta metro för att komma till Tölöviken och springa.

Vi sprang (läs: sprang och gick) runt Tölöviken en gång och sen kom någon på att hej, vi springer en runda till. Allt i mig skrek NEJ NEJ NEJ. Men vi kom tillslut till att vi springer till Sörnäs, vilket då blir halva Tölöviken plus lite till. Jag trodde aldrig att jag skulle verkligen gå med på det, men det gjorde jag, och bra gick det.

Yesterday I succeeded in forcing myself to go out and run with the gang. Honestly all I really wanted to do was to pull the blanket over my head and forget the world, but I took myself to Töölönlahti. I must seriously move closer to the city so that I don't have to take the subway to Töölönlahti to run. 

We ran (read: ran and walked) around Töölönlahti once and then someone came up with the idea that hey, let's run another round. Everything in me was screaming NO NO NO. Lastly we decided that we would run to Sörnäinen, which is half of Töölölahti plus a little more. I never thought I would really do it, but I did and it went well. 

Senare gick jag ut med hunden och mina ben var nog verkligen döda efter det kan jag säga er. Jag trodde verkligen att jag skulle ha jätteont idag, men det har jag inte. Jag kan gå helt normalt och allt. Helt otroligt!

Men jag måste nog säga att jag är nog så glad att jag tvingade mig själv att gå. Mycket bättre än att stanna hemma och slå huvudet i väggen (vilket ju nog bränner kalorier det också...). Ibland måste man verkligen tvinga sig själv. Det känns så bra efteråt att det verkligen är värt det!

After I went out with the dog and my legs were really dead I can tell you. I really thought that I would be hurting so bad today, but I am not. I can walk fine and everything. It's amazing! 

But I have to say that I am really glad that I decided to force myself to go. Much better then to stay at home and hit your head against the wall (which does burn calories too...) Sometimes you just have to force yourself. It feels so good afterwards that it really is worth it!