Thursday, August 2, 2012

That one Wednesday

Onsdagen var en helt egen dag i sig. Och inte bara för att det var första Augusti. Dagen började såklart med att jag gick på jobb och ritade lite mera på min slottsbild. Och vi såg även filmen Princess and the frog. Den var ganska härlig.


Wednesday was a totally different day. And not only because it was first of August. The day started with me going to work and drawing a bit more on my castle picture. And we also saw the movie Princess and the frog. It was sweet.






Efter jobbet tog jag och åkte snabbt hem och packade med mig X antal outfits och åkte till Stella för att ha en liten flickkväll (Ninni och Stella joinade oss också) med äppelpaj och tee och lite annat också. Jag fixade mig på samma gång som vi umgicks för att senare skulle vi till Amarillo. Stella fixa mitt hår lite.

After work I went home fast and packed some outfits with me and left for Stella's to have a bit of a girlsevening (Ninni and Stella joined us) with applepie and tea and later something else. I fixed myself while we were chatting since we were going to Amarillo later. Stella fixed my hair a bit.











Utanför Amarillo var det sjuk kö. Jag är inte van vid att behöva köa in eftersom jag för det mesta kommer tidigt dit, men den här gången kom vi senare och kön var jobbig. Det tog en evighet fören vi fick drickor. För en gångs skull var vi sjukt många där på samma gång. Vi tog över ett stort bord och ändå så rymdes inte alla! Helt otroligt roligt!

Jag såg Maria som jag inte sett på en evighet och det gjorde mig jätte glad!

 There was a sick queue in front of Amarillo. I am not used to having to wait in line to get in because I am usually very early, but this time we came later and the queue was annoying. It took ages before we got drinks. Annoying. For once we were a lot of people there at the same time. We took over a big table and we still couldn't fit everyone! So amazing!

I also saw Maria who I haven't seen in ages and it made me so happy!


Jag hade en personlig paparazzi halva kvällen som fotade. Han höll mig även sällskap på vägen hem i bussen. Det var roligt att inte behöva åka ensam.

Och när jag kom hem somnade jag direkt med sminket på.

I had a personal paparazzi for the night that took pictures. He even kept me company on the bus on the way home. It was fun not to have someone to talk to.

And when I got home I fell asleep with the make up still on.

No comments:

Post a Comment

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...