kopierat från X3M
Kapitel 17s sista rad: ”Jag är lycklig”, viskade han in i hennes öra och placerade en snabb kyss på hennes läppar.
Jag blir alldeles lycklig av att läsa den där raden, vilket är konstigt eftersom det är någonting jag själv skrivit och man hatar det mesta man själv producerat. Dessutom är det där så sockersött att man spyr och så KLYSCHA!
Och JÄDDAS blev läst och nu har jag en tom känsla eftersom jag behöver MERA! Eftersom den är så underbart gullig och söt! Och jag tänker fan döpa min son till Bastian för att det är ett så gulligt namn.
Och snart får jag bråttom så nu slutar jag svammla.
No comments:
Post a Comment