tankar som går...

 kopierat från X3M

Nu har jag joinat världen jag trodde att jag inte skulle behöva joina igen. Eftersom jag trodde att jag visste vad jag ville. Jag trodde att jag var på rätt väg och tyckte att det var bra, men nehedå livet har tydligen andra planer för mig.

Jag är igen i det skede av mitt liv då jag är osäker och vill bara krypa ihop och låta världen försvinna och ta med sig hela jävla skolan. Jag orkar inte längre och min lycka över det hela har försvunnit totallt och det känns likadant som då när jag inte längre ville fortsätta närvårdarstudierna.

Jag tror att jag är i slutskedet av detta försök även.

Jag var på en lång promenad på söndagen. Efter att jag först rusat ut ur lägenheten här hemma och börjat gå mot stationen till att stanna mitt på vägen och vänt om. Jag förstod att jag gjort någonting alldeles hemskt. Jag gick tillbaka hem satte ner väskorna i mitt rum och sprang tillbaka ut och började promenera. Det var alldeles underbart att bara gå och lyssna på musik.
Det måste jag göra oftare, men jag vill göra rundan jag har här hemma. Jag vill inte hitta en bra runda där. Jag tycker för mycket om min runda här.
Bränna kalorier. Tack, ja.

Man borde följa det som känns rätt eller hur? Och just nu känns slutande rätt.