Jag vet att ni väntar på att jag skall skriva ett långt blogginlägg om vad jag tyckte om HP7P2, men jag måste göra er besvikna. Åtminstone för ett tag.
När jag såg filmen för första gången satt jag med världens finaste vänner och ville börja gråta. För det var så otroligt att sitta där och inse att utan Harry Potter så skulle jag inte ha träffat dessa fantastiska personer jag nuförtiden kallar vänner. Det var magiskt. Och jag är så glad att jag fått lyckan att träffa allihopa.
Jag kommer att, troligen efter att jag kommer hem från Åland, gå och se filmen igen med Mamma och Lillebror. Sen kan jag försöka samla mina tankar åt er till ett blogginlägg. Men tills det får ni vänta.
Kul att man kan träffa vänner genom gemensamma intressen!
ReplyDelete/ http://liivahliin.blogg.se