kopierat från Alternativa Tankar
Nu spräcker jag denna lyckliga atmosvär som varade här i bloggen. Så här länge kunde jag hålla uppe den lyckligheten. Ganska bra gick det men nu får det gå, jag behöver skriva och här är det bra att skriva.
Människor ändras alltid, men dumma jag hoppas ju att allt och alla skall vara sådana som de är förevigt så att det inte behöver komma situationer då man funderar "vänta nu någonting har hänt" och "varför känns någonting fel?" och "varför tar hon inte min hand?"
Såna jobbiga situationer klarar jag verkligen inte av. Det blir för jobbigt och jag får panik. Och det är det som har hänt. Tror jag åtminstone. Det känns så och det skrämmer livet ur mig för tillfället.
Tårar som rinner och förstör ens glada yttre fasad. Visst kan man alltid försöka.
No comments:
Post a Comment