Bit mig i örat!
Fredagen var helt overklig. Hela veckoslutet har varit som en dröm, typ.
Kan inte ännu heller fatta att det är sant. Jag har fått träffa ER! En
fin härlig dröm som jag inte vill vakna upp ur, ändå vet jag att jag
måste det. Man kan ju inte sova hela tiden.
Jag och mamma gick runt i gamla stan (och stan) på morgonen. Vi hade så
mycket tid tills jag skulle träffa min sockerbit (läs Ellen). Jag fick
ett klädplagg från Indiska och en massa att äta på tåget (Jag är en
elefant.)
Halv två, typ, stod vi och väntade vid det stora hålet (detta kan
misstolkas. (eftersom jag gjorde det vid den tidpunkten jag skrev
detta)).
Klockan var väl typ 10 före 2 när mamma fick syn på sockerbiten (läs
Ellen) en bit bort (Ja, Ellen, min mamma kände igen dej.). En stund stod
jag och stirrade på henne, men hon var lite blind och märkte inte
någonting. Då gick jag till henne och klappade henne på axeln. Kram
säger jag bara. (Du behöver inte oroa dig för ditt stirrande. Mamma
brydde sig inte. Han hatar dig inte!)
Efter en stund kom (hmm) Anna och gav pengar åt Ellen så att hon skulle
ge dem vidare åt...jag minns inte mer vem (någon berätta!) och fick en
påse muffins. Sen gick vi ner till nedre (jaha vilken överraskning)
våningen för att vänta på Ulrika.
Det, typ, första hon sa åt mig var: “Gud vad söt du är!” eller någonting
i den stilen (“alla ser på dig, säg något smart“). Jag blev glad av
det, även om alla säger det någon gång, men jag har inte fått höra det
sådär förr, så rakt i ansiktet. Det var verkligen sött! (Jag lovar er,
INGEN finländare skulle någonsin säga så.) Då visste jag varför jag
gillar svenskar så skit mycket. Ni är så härligt öppna!
Tågresan var trevlig. Minns inga speciella detaljer som skulle behöva
nämnas (Ni kan väl säga till om ni kommer på något speciellt.). När vi
kom (Jag skyller på hjärnan.) till Linköping och steg av så krockade vi i
Åsa och Matilda, vilket var bra eftersom vi tänkt ringa Matilda.
Kramkalas!
När vi kom (...) fram till församlingshemmet, efter ett affärsbesök och
en lång promenad, väldigt tung med väskan, så träffa vi Emy och Emelie
som redan var där. Kramkalas igen. Söta människor båda två (antagligen
är du mer än människa, Emy, du är bara onaturligt söt!).
Matlagningen. Det var lite många kockar i köket. Tacos. Flickans lilla.
När Matilda kom (...) tillbaka tillsammans med Emilott och Anina kunde
maten börja ätas. Att sitta bredvid Emilott var roligt. (Du din härliga
människa!) Jag älskar kramar.
Jag måste påpeka att jag inte ännu heller kan se likheterna mellan mig och Anina. Hur liknar vi varandra?
Hon är söt och jag ful! Kanske det finska blodet har något att göra med
den saken, men jag kan inte se det. (Kan du, Anina?(Jag älskar skriva
ditt namn.(jag påminner att detta är skrivet för hand.))
Anina gick och satte sig i ett hörn och Emilott följde med. Jag minns
inte när jag joina paret, men jag minns en gruppkram. Jag kände mig
hemma. Finsk släkt allihopa. Så satt vi där på golvet en tid.
Ingen kanske märkte det när jag stack och tog min cd spelare och gick i
andra rummet. Jag vet inte riktigt varför jag gjorde det. Jag kände mig,
typ, konstig, antagligen tänkte jag på Honom då, med tanke på det som
var samtalsämne. Om jag gör så, så kom efter mig.
Och sitta där på golvet var härligt. Lyssna på när Matilda läste. Perfekt.
Om jag minns rätt så satt vi väl där hela kvällen, med små ändringar som
t.ex. Madrasserna. Emilott översatte en sexscen och Matilda somna på
madrassen bredvid mig.
Lördagen. Jag vakna väldigt tidigt, som alltid. Det var trevligt att
Anina även var vaken. En stund lät vi alla sova, men sen ville Anina
väcka alla, så hon tog en chipspåse och gick in i rummet och prasslade.
Det fungerade faktiskt. Människor vaknade.
Anina ville till ICA för att köpa Coca Cola. Men vi kom inte himla
snabbt iväg eftersom det blev en massa prat, en tid satt jag i Aninas
famn på soffan. Det var mysigt. Och sen låg vi på golvet i dörren.
Bilder på det finns. Det var väldigt trevligt.
När vi äntligen kom (...) iväg till ICA så skapa vi en lång rad av
människor. Alla höll varandra i hand. Stackars människor som skulle
förbi.
En massa godis och en del Coca Cola blev köpt på ICA. En påse Riesen.
Godisätande i soffan. En massa skratt och flumm (vad kan man vänta sig?)
Pizzeria. Vägen dit gick jag bredvid Matilda och blev chockad när hon
sa: “Missä sauna on?” Det var sött! Det var trevligt att höra finska när
man int alls vänta sig det.
Det var en onaturligt god pizza. Har inte ätit pizza på super länge så
det smaka gott. Sällskapet var ju verkligen inte dåligt. (Emy, du är
onaturligt perfekt. Säker på att du inte är hälften ängel eller
liknande?)
På hemvägen var det mörkt .Jag älskar natten. Jag får lust att skriva
då. Som jag påpeka för de jag gick med, Emy & Emelie. Perfekt
stämning.
Kvällen. Godis brännande på ljus (det bubbla). Kramar. Gackt. Öron
bitande (ÅH!) Sjungande. Anina. Stående på bordet. Isbit (Anledningen
till att jag inte tog imot den var att jag inte har kysst någon i mitt
liv. (jag vet att jag kommer vilja ta tillbaka det här och skämmas över
det, men skit samma) ) En del prefekt prat. En sexscen.
Sen fick jag sova på mattan. (Har jag glömt bort något? Säg till!)
Det hände visst en del skrivande (och annat) på natten enligt vissa
källor och jag tror på dessa källor eftersom jag sett det som skrevs.
(Bara för att informera skrivaren så gilla jag det. Väldigt bra.) Alla
sov lite, vadå lite?, för länge så det blev lite bråttom med att städa
och allt annat, men vi hann och alla var nöjda. Emy och Emelie
avlägsnade sig först, om mitt minne inte sviker mig helt. Kram.
Efter en tid så gick vi resten till busshållplatsen, där vi märkte att
vi inte skulle hinna om vi väntade på den bussen, så Matilda ringde sina
föräldrar och bad dem att skjutsa oss till tåget. Vi gick tillbaka till
församlingshemmet för att vänta på hennes pappa. Där satt vi och
pratade om allt mellan himmel och jord (okej jag medger jag minns inte
exakt vad). Matildas pappa kom (...) och vi måste säga adjö åt henne.
Det var visst här som min mamma ringde åt Ellen och hon la på och mamma
ringde igen (ELLEN, hon hatar dig INTE).
Vägen till tåget gick bra, men då började man förstå att det var slut nu. Julträffen var över.
Vi kom (...) på rätt tåg och Anina, stackarn, var lite orolig över
biljett köpande på tåget, men allt gick bra och hon behövde inte åka
ända fram till Stockholm, tack vare den snälla biljettmannen (Jag är
fem år gammal (6 ½))
Anina steg av. Kram.
Då var det bara jag, Ellen, Ulrika och Emilott kvar. Då tog jag fram min kamera och producerade X antal foton.
Resten av resan låg jag på Ulrika och Emilott, med huvudet i Ulrikas famn och med Emilotts dator på benen.
Där skulle jag ha vilja stanna för evigt. Där på tåget, tillsammans med härliga människor.
När vi kom (...) till Stockholm fortsatte Ulrika med samma tåg hemåt och
vi resten (Jag, Ellen och Emilott) började gå mot tunnelbanan. Jag
behövde hjälp att hitta den, ser ni. Ellen skulle inte ta tunnelbanan
utan vänta på skjuts.
Kramkalas. (Saknar dig, sweetie.)
En kram åt Emilott och så var det slut. Julträffen var officiellt över.
Allt jag kan säga är att det var magiskt. Det finns för lite vackra ord att beskriva med. Det var en dream come true.
Matilda, vem skall nu bita mig i örat?
Ellen, vem skall jag nu lära användbara finska ord åt?
Ulrika, vem skall nu njuta av mitt pratande?
Anina, vem skall jag nu hänga på och dela Riesen med?
Emy, vem skall nu lysa upp dagen med att bara finnas där och vara vacker?
Emelie, vem skall nu ligga på golvet och skriva?
Emilott, vem skall nu njuta av Phantom of the Opera musiken med mig och skriva trevliga sexscener?
Åsa, vem skall nu bara finnas och vara söt?
The bottom line is that I miss U guys like hell!
Ni är som en familj för mig!
Jag älskar er allihopa!